Post festum Uppsala

Seniorprofessor Kjell Å Modéer (Lund) sammanfattar De nordiska rättshistorikerdagarna 2013.

Post festum

Några sammanfattande ord vid de Nordiska rättshistorikerdagarna

Uppsala den 26 april 2013

Kjell Å Modéer

 

 

Johan Hirschfeldt nämnde i sitt middagstal i går att stiftaren Gustav Olin skulle ha glatt sig om han hade kunnat uppleva dessa nordiska rättshistorikerdagar i Uppsala. Det hade han säkert, men jag tror samtidigt att hans uppskärrade ögon hade avslöjat, att han inte riktigt kände igen sig. För det har verkligen runnit mycket vatten under Fyrisåns broar sedan 1947!

Kontexterna är verkligen olika! Låt mig göra en jämförelse:

 

1. De akademiska miljöerna

De hierarkiska professorsdominerade forskningsmiljöerna åren efter andra världskriget har ersatts av vår tids nätverksmiljöer, där alla har en plats, anknytning och en röst. Mats markerade också det i sitt välkomstanförande: De nordiska rättshistorikerdagarna ger rum för nya plantor (i både fysisk och bildlig mening). Vi har här i Uppsala upplevt de nordiska rättshistorikernas växthus – man frestas efter middagen i går säga rättshistorikernas orangeri.

Johan tog i går också upp den expanderande geografi som vi svenska rättshistoriker i Olinska stiftelsens hägn i dag lever i. Det nationella har expanderat inte bara till det nordiska, utan också till det europeiska och internationella. Men samtidigt är det värt att notera, att efterkrigstidens europaprojekt hade blivit synligt för de svenska rättshistorikerna åren kring 1950. De rättshistoriska doktoranderna då, ex.vis Sten Gagnér, Erik Anners och Per-Edwin Wallén, reste alla till Vatikanarkivet i Rom för sina forskarstudier. Jag tror att det är en viktig poäng. Rättshistorikerna i Norden har till skillnad från sina kolleger i de positivrättsliga ämnena genomgående varit internationellt orienterade. Jag minns att Sten Gagnér sa till mig när jag hade blivit doktorand i Lund: ”Nu måste du åka till de tyska rättshistorikerdagarna! Där är vi alla som en enda stor familj!”. Så våra transnationella kontakter känns i dag som en djupstruktur!

2. Det komparativa perspektivet

Den komparativa rätten har i det 65-åriga perspektivet fått helt nya konnotationer. I dag använder vi den komparativa rätten inte bara funktionellt och dogmatiskt i det rumsliga perspektivet utan också kontextuellt i det kronologiska; vi jämför i tid och rum. Ämnena rättshistoria och komparativ rätt är i dag som vetenskapliga discipliner sammanflätade (intertwined). Jim Whitman på Yale har noterat, att den komparativa rättens historical turn kom vid millennieskiftet och är i dag allmänt etablerad. Och det är glädjande att se att också de nordiska rättshistorikerna har tagit detta till sig. Mia Korpiolas och Elsa Trolle Önnerfors finsk-svenska projekt om framväxten av kvinnliga paralegals verkar i det avseendet mycket lovande.

 

2. Den offentliga rätten: Författning och förvaltning

Den komparativa rätten har traditionellt varit förankrad i civilrätten. I dag är situationen en helt annan. I dag är den komparativa statsrätten och förvaltningsrätten etablerad. Vi har här upplevt flera presentationer från deltagare i Dag Michalsens och Ola Mestads statsrättshistoriska projekt om den norska grundloven 1814 – 2014. Vi har också fått ta del av en hel session som behandlade lagprövningens historia med representanter från både Norge och Sverige (Martin Sunnquist).

Förvaltningsrättens historia är ju ett prioriterat projekt för Mats Kumlien – liksom vid MPI för europeisk rättshistoria. Och därtill kommer att Olinska stiftelsen kommer att hålla ett symposium om den svenska modellen hösten 2013.

 

3. Det aktuella perspektivet

Åtskilliga presentationer har tagit utgångspunkten för sina rättshistoriska undersökningar i gällande rätt och aktuella rättsproblem. Det är ett nytt grepp som visar att rättshistorien är relevant också utifrån den gällande rätten. Det legitimerar rättshistorien hos positivrättsliga kollegerna och ger ett komparativt perspektiv i tid.

Intressant är också att aktuella rättsliga problem ställs inför en ny normsituation. Två historiska rättskällor som för 65 år sedan praktiskt taget förnekades har i dag fått en helt ny position nämligen folkrätten och sedvanerätten. Båda dessa rättskällor har också fångat rättshistorikernas intresse.

Juridik och politik var temat för den session som behandlade det moderna samhället. Den starka statens rättspolitik tog Jukka Kekkonen upp och lämnade ett bidrag till den ”Bewältigung der Vergangenheits”-kultur som präglat de senaste decenniernas rättshistorisk forskning.

Intressant var idet sammanhanget det nya spännande arkivmaterial som kommit fram i den svenska provins-/kolonial-historiska forskningen, där Marju Luts (Tartu) lyfte fram ett spännande rättshistoriskt källmaterial rörande Borgrätten i Reval, vilket inte var tillgängligt för svensk forskning under det kalla krigets dagar, när jag själv behandlade den tematiken. Och Fredrik Thomassons spännande presentation beträffande rättsförhållandena på S:t Bartholomy årtiondena runt 1800 byggde också på ett spännande jungfruligt källmaterial.

 

4. Det ideologiska perspektivet

Pia Letto Vanamo lyfte i sitt anförande fram den roll som Professorenrecht spelat för den gemensamma europeiska rättsutvecklingen. Doktrinens och rättsvetenskapens representanter beskrevs som de starka rättsliga aktörerna. Med det perspektivet kan vi också förklara doktrinens renässans i vår tid, i skuggan av de transnationella europeiska domstolarnas avgöranden.

Den idérättshistoriska forskningen har också blivit allt viktigare. Fredags-förmiddagens session ger belägg för detta. Vi hörde spännande och viktiga presentationer om Calonius, Örsted, Holberg, Pufendorf och Vattel (men också Alf Ross!), vars teoretiska texter också, som Dag Michalsen noterade, också bör bli föremål för en inte bara nödvändig utan också givande kontextualisering. Naturrättens tröga förändring hos dessa generationer av rättsliga tänkare fick Rolf Nygren att ställa frågan: Varför har rättsvetenskapen inte fått någon Isaac Newton? Det var en fråga han väntat ett svar på i 20-30 år, och den står nog fortfarande obesvarad efter detta symposium.

De idealistiska filosoferna kommer för övrigt att bli föremål för en ny behandling vid ett symposium som Claes Peterson och Marie Sandström kommer att hålla i slutet av maj inom ramen för Olinska stiftelsens seminarier.

 

Till slut:

Sammanfattningsvis är vi inne i en mycket spännande och dynamisk period inom den nordiska rättshistorien.  Vi omformulerar våra frågor och problem. Vi definierar nya kontexter. Och vi avmystifierar gamla myter och konstruktioner. Heikki Pihlajamäki berättade om sitt nya projekt om handelsrättens historia – det är uppenbart att också för honom behöver det diffusa begreppet handelsrätt att få en ny uttolkning.

Vi kan också konstatera att medeltidsrätten får nya läsningar i flera aktuella medeltidshistoriska projekt. Elsa Sjöholm fick med sitt arbete för ett 20-tal år sedan rättshistorikerna att sätta medeltidsrätten i halsen. Ingen orkade längre lyfta yxan. Men nu, denna sista eftermiddag, har vi fått tre anföranden som alla ger nya och inspirerande perspektiv på den nordiska medeltidsrätten. Göran B Nilsson (Yngre Västgötarätten) och Ditlev Tamm (översättning av Skånelagen) introducerade nya tolkningar och forskningsbehov inom ramen för deras respektive forskningsområden. Och Anders Winroths grand finale-föredrag om den kanoniska rätten blev en plaidoyer för fortsatt forskning inte bara inom den kanoniska rätten utan rätt och religion (law and religion) generellt taget. Det är i det sammanhanget viktigt att också framhålla den insats på medeltidsrättens område som Helle Vogt i Köpenhamn och Per Andersen i Århus i ett antal år har gjort beträffande den internationella medeltidsrätten.

Marie Sandströms bild av Nordismen och juristerna i hennes föredrag i onsdags var närmast apokalyptiskt. ”Nordismen är död! Leve Nordismen!” – men hon hade ett avslutningsackord i dur precis som i en Bach-fuga. Marie sa något tänkvärt, nämligen att det nordiska perspektivet är mest relevant för ett metodologiskt studium – inte beträffande den materiella rätten (det nordiska lagstiftningsarbetet är dött!). Jag tror detta är en helt riktig iakttagelse. Juridiska kunskapsstrukturer i den nordiska rättsliga idé- och lärdomshistorien är i dag ett viktigt forskningsområde, som legitimerar rättshistoria och rättsliga kulturer i en multikulturell värld. Viktig kunskap för dagens praktiserande jurister (kanske främst affärsjurister och internationellt arbetande advokater).

Och Göran B Nilsson hann lämna oss ett viktigt budskap med rocken på: Glöm inte nordismen som kulturbärare! Det tror jag vi ska ta med oss här från Uppsala och till Oslo om två år. Det är inte bara alla föredrag, presentationer och diskussioner vi upplevt vi tar med oss. Vi tar också med oss bevis på gästfrihet, sociala upplevelser och många goda samtal kolleger och vänner emellan. Tack Uppsala! Vi ses i Oslo!

 

 

 

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s